-
och alla stjärnfall. vad var dessa önskningar någonsin värd?
för ganska precis ett årsen. plusminus någon dag. förlorade jag inte jobbet. men jag förlorade anna, vi förlorade våran linje, våran bil, min och annas egna.
jag älskade det. jag älskade oss. att vi hade en egen bil. att vi fick den möjligheten. jag älskade linjen. fast tänker man efter va den egentligen inte så bra? det var dåliga tider, det var skåpbyten, dollybyten, paketkastning, otrevliga människor och en hel del dåliga dagar. ändå älskade jag den? jag tror den var så himla bra, just för att jag hade anna. för att det var hon och jag.
för ett årsen skulle dom ställa undan våran linje för 1-2månader (som sen visade sig aldrig komma tillbaka). då ramlade man ner ett steg. det var ju hon och jag. hon och jag och den lila scanian. skitjobb att sabba det.
jag fick hoppa på en annan linje. en linje som inte var ett dugg bra. jag skulle brottas med vintern själv. jag skulle backa på 3 nya krångliga ställen. jag skulle lära mig nya människor. och jag skulle vara utan anna. jag hade världens finaste marcus vid min sida några dagar i början, sen klarade jag mig själv. det gick okej. jag kämpade en del. hade en del ångest. klarade vissa dagar bra.
jag tappade anna, vilket var skit.
det var vinter och halka, vilket är skit.
linjen var då nästan bara skit.
en dag i taget. jag var ofta dålig. och mådde skit.
när dom sen gjorde om min nya linje, så vart den absolut bästa. absolut bästa linjen av våra, absolut bästa för mig. jag älskar den. jag älskar tiderna med den, jobbet med den, jag älskar alla delar av den. förutom att jag är själv. att jag är utan anna. jag till och med trivs med nästan alla människor runt omkring mig på den.
det är sällan jag måste slåss mot ångest. paniken är endast där om det är något nytt eller något som ska krångla. men det kommer man ju inte ifrån? klart jag har dåliga dagar ibland. men jag trivs. jag älskar mitt jobb. jag är så himla nöjd. det funkar bra. jag mår bra. jag har växt, jag har tagit mig några steg uppåt.
det har nu gått ett år utan anna. och på måndag, kommer anna till mig. anna kommer tillbaka till mig. vi ska köra tillsammans igen. vi har en linje tillsammans igen, en bil tillsammans igen. hon och jag. våran linje, våran bil. JAG HAR ALLT. allt av det bästa.
jag har bästa linjen, den som är som gjord för mig. jag har anna. jag har det absolut bästa. det är guld. hon är äntligen tillbaka hos mig. efter ett år av väntan och längtan, så är det hon och jag. och inte på våran gamla linje, den hade också varit okej. utan på min nu bästa! jag är så glad, sådär överlycklig. ett års väntan. äntligen!
den lilla detaljen? att ha det bästa från två världar vore ju dumt. på måndag börjar vi köra tillsammans igen. i går vart vi uppsagda. från första februari är vi arbetslösa. denna gången förlorade jag inte bara bilen, linjen, anna. denna gång förlorade vi jobbet.
jag är förvånadsvärt lugn. det är klart jag är ledsen, det här suger. men mer är det inte? jag vet inte om det är för att jag inte orkar bry mig än, att det kommer ikapp mig sen? mest hoppas jag bara att allt ska lösa sig. hur det nu ska kunna ske.
laddar upp för arbetslöshetslivet
känner mig själv rätt bra. juldagen slutade alltså med att jag inte kom iväg på något alls, jag somnade när jag låg i sängen med mitt "åååå vad ska vi göra då?" haha. lördagen stack jag iväg till valbo iallafall med sandra och lina. promenixade med jeffo. käkade tacos och hängde med linnea. söndag lek, spel, pärlor, bus. sandra kom och hälsade på sen drog jag å jeffo till valbo.
måndag var planen.. hör å häpna, valbo med jojjan sen tacos. men de vart ändrat. davven vart hemma från äventyr så vi städade, promenixade och kikade film. idag efter jobbet åkte jag å maria till gävle/valbo, haha. mer har jag inte hunnit. ligger dödstrött i sängen så tänker nog bara sova nu? imorgon ska jag till gävle en sväng med pojken åååsååå äre helg! så skönt
precis som om jag faller
hej livet.
gud vad jag älskar julafton. hur mysigt är det inte? synd att det är överstökat så himla fort. jag är jättenöjd med gårdagen och alla fina julklappar. världens finaste människor till familj har jag ju också. vi vaknade hos mamma, julklappar och frukost som vanligt. till morfar över dagen, mat och julklappar som vanligt. avslutade med jennifer och johannas pappa, mys och julklappar som vanligt.
nu ligger jag i sängen. kvällen är så himla oklar. jag vill verkligen på icona pop på allstar. men mina vänner vill på andra äventyr. jag vill inte till ockelbo och jag är inte sugen på gävle. jag vill verkligen sandviken, men vet inte. nä. vi får la se hur det slutar. säkert med att jag ligger kvar i sängen hela kvällen/natten?
imorgon kommer linnea tillbaka iallafall. då hinner vi leka med alla nya julklappar!! ska bli kuul. så lär man väl försöka komma iväg på mellandagsrean ååå? en kortvecka jobb sen ska jag iallafall spendera nyår med mina girls. det blir bra.
en käftsmäll, det måste ordna sig
det är nog bara jag som kör 25mil med framhjulspunktering och tror det är halt. ":)"
helt sjukt. tur det gick bra. till mitt försvar har jag i några veckor inbillat mig att jag har punka, stannat flertalet gånger utan att det varit något. tänkte självklart tanken även denna gång, men hade bråttom och kände mest "nej, du inbillar dig bara, du gör det hela tiden, du har såklart inte punka." så glömde jag det. gud.
sen sist? hämtade hem min lastbil morgonen efter sista natten. struntade i utgång, va hemma å tog det bara lugnt å fint hela helgen. en vecka till Sundsvall som gick bra. nån dag till Valbo. lekt med Moa. helg igen. haft hem Linnea. lekt. pyntat granen. kollat på bio. fått upp julgardiner, julstjärnor och ljusstakar. haft liten julafton för mode. hälsat på mamma. osvosv.
visste att denna vecka till örebro skulle bli jobbig. jag höll mig uppe med att två dagar, sen långhelg! bara två dagar. det blir bra. det går bra. men som tur var slapp jag allt krångel ena/första dagen. så när jag la mig måndagmorgon kändes det okej. okej om jag skulle behöva jävlas sista dagen. det är ju ändå helg sen? det känns skönt att veta att man efter en skitdag kan åka hem, att det är över då. inte att man ska rulla hem och knappt andas innan man ska tillbaka och jävlas igen.
men va nog lite för kaxig ändå. när jag vakna av klockan å fick bekräftat att jag måste åka ner och krångla, fast jag redan visste det, gav ju helvetes ångest. kan inte. vill inte. orkar inte. men så har jag ju världens bästa verkstadskille i Örebro. han hjälpte mig lite, sen hängde vi en sväng så jag slapp tröka 5h dötid själv. allt slutade bra ändå.
idag hämtade vi hem linnea sen åkte vi till mamma. har käkat tacos, spelat bingolotto och härjat. vann faktiskt! en nyårslott.. haha. känns sådär, en miljon hade suttit bättre? har öppnat första julklappen, klockan har ju faktiskt slagit över till julafton! men börjar bli dags att kasta sig i sängen så man kan vakna till resten av alla julklappar och mysigheter. tack å hej sålänge
The best you can is good enough
haha, vad sorglig jag är? är i övergången nu. kan grina men kan också bestämma mig för å skita i å köra på. bäst att inte tröka mer idag. strax rullar jag hem. imorgon måste jag ut på promme, spricker snart. sen ska min sista natt gå super och när jag vaknar på fredag är planerna oklara? hade planerat utgång men jag vill fan inte. fast va ju faktiskt ett tag sen nu så vore kanske kul? äsch, får se hur det känns när jag vaknar. lördag ska jag nog bara vara iallafall. kanske släpa davven en sväng i Valbo? får se de med. längtar nog mest till söndag (förutom att helgen tar slut då för de suger ju) för då är de 3e advent. vilket betyder mys hos homies. lussebullsbak, Bingolotto och guess what? god mat. jag har ett bra liv. jag glömmer inte det. 
3 veckor tills gummi är hos mig.
3 veckor tills gummi är hos mig.
13 veckor till vår.
-
behöver andas bara
behöver att det är fredag idag.
men eftersom det inte är det, så behöver jag att imorgon går allting hur fint som helst. så dessa två dagar är som bortblåst och att det känns sådär skönt för allt bara går så bra.
hur överlevde jag back in the days med daglig jobbångest? inte bara som den i somras för den går hand i hand med den jag har nu. som är hundra gånger lugnare. jobbig men okej, det går ändå. jag menar då för cirkus ett årsen, den va sjuk. då va det jobbigt på riktigt. nästintill varje dag. hur gjorde man?
kan man ha efterångest? för dagens panik och stress är över nu. och här sitter jag med puls tretusen, halvt förstörd. grinar av de minsta. helt slut. fast det gick, tillslut. och jag är klar nu.
det finns nog inget sånt. det är nog inte egentligen efterångest. det är nog bara de att det tar ett tag att andas igen. och den där biten att inte känna sig bra idag. jag är tillbaka på att vara dålig. och jag orkar inte vara värdelös. det är så himla jobbigt. jag vill inte vara där igen. låt inte dessa dagar bli för många nu. jag kämpar på. men jag behöver snälla en bra dag imorgon, eftersom det inte kan vara fredag idag. 
här i blixtarnas sken
hunnit med både en och tre svängar till valbo den här veckan. kört en och tre olika lastbilar, min fortfarande trasig. promenixat med emma både en och tre kvällar. utöver det vet jag inte om jag fått så mycket gjort? i fredags levererades det vinter runt sundsvall iallafall. skönt nog borta när jag kom hem. för mig får det gärna hålla sig borta fram till dagen innan jul ungefär.
idag har vi haft vårat årliga pepparkakshusbak. trevligt och kul, men skönt att det är över. beroende på när jag vaknar imorgon ska vi kanske åka en sväng till valbo. sen har vi ännu en inplanerad myskväll hos anna och emma. god mat, bakning och bingolotto. perfekt för andra advent. efter det är det dags att rulla igång veckan ner till örebro.
