men eftersom det inte är det, så behöver jag att imorgon går allting hur fint som helst. så dessa två dagar är som bortblåst och att det känns sådär skönt för allt bara går så bra. 

hur överlevde jag back in the days med daglig jobbångest? inte bara som den i somras för den går hand i hand med den jag har nu. som är hundra gånger lugnare. jobbig men okej, det går ändå. jag menar då för cirkus ett årsen, den va sjuk. då va det jobbigt på riktigt. nästintill varje dag. hur gjorde man? 

det finns nog inget sånt. det är nog inte egentligen efterångest. det är nog bara de att det tar ett tag att andas igen. och den där biten att inte känna sig bra idag. jag är tillbaka på att vara dålig. och jag orkar inte vara värdelös. det är så himla jobbigt. jag vill inte vara där igen. låt inte dessa dagar bli för många nu. jag kämpar på. men jag behöver snälla en bra dag imorgon, eftersom det inte kan vara fredag idag.