det är nog bara jag som kör 25mil med framhjulspunktering och tror det är halt. ":)"

helt sjukt. tur det gick bra. till mitt försvar har jag i några veckor inbillat mig att jag har punka, stannat flertalet gånger utan att det varit något. tänkte självklart tanken även denna gång, men hade bråttom och kände mest "nej, du inbillar dig bara, du gör det hela tiden, du har såklart inte punka." så glömde jag det. gud. 

sen sist? hämtade hem min lastbil morgonen efter sista natten. struntade i utgång, va hemma å tog det bara lugnt å fint hela helgen. en vecka till Sundsvall som gick bra. nån dag till Valbo. lekt med Moa. helg igen. haft hem Linnea. lekt. pyntat granen. kollat på bio. fått upp julgardiner, julstjärnor och ljusstakar. haft liten julafton för mode. hälsat på mamma. osvosv. 

visste att denna vecka till örebro skulle bli jobbig. jag höll mig uppe med att två dagar, sen långhelg! bara två dagar. det blir bra. det går bra. men som tur var slapp jag allt krångel ena/första dagen. så när jag la mig måndagmorgon kändes det okej. okej om jag skulle behöva jävlas sista dagen. det är ju ändå helg sen? det känns skönt att veta att man efter en skitdag kan åka hem, att det är över då. inte att man ska rulla hem och knappt andas innan man ska tillbaka och jävlas igen.  

 

men va nog lite för kaxig ändå. när jag vakna av klockan å fick bekräftat att jag måste åka ner och krångla, fast jag redan visste det, gav ju helvetes ångest. kan inte. vill inte. orkar inte. men så har jag ju världens bästa verkstadskille i Örebro. han hjälpte mig lite, sen hängde vi en sväng så jag slapp tröka 5h dötid själv. allt slutade bra ändå.

idag hämtade vi hem linnea sen åkte vi till mamma. har käkat tacos, spelat bingolotto och härjat. vann faktiskt! en nyårslott.. haha. känns sådär, en miljon hade suttit bättre? har öppnat första julklappen, klockan har ju faktiskt slagit över till julafton! men börjar bli dags att kasta sig i sängen så man kan vakna till resten av alla julklappar och mysigheter. tack å hej sålänge