så var man här igen, vid den årliga sparken. som jag redan haft en gång i år? blev ju av med jobbet när jag skulle åka till NZ, när jag kom hem därifrån så skulle jag ju vara utan. men när jag kom hem så var allt löst? och nu var det dags igen. en gång till. samma år. det va ju lite överkurs kan tyckas. råttor. MEN MEN WHAT TO DO. 

 

det suger och jag är ledsen att det händer. 3 år å lite till den här gången, hejdå stockholm-sundsvall. men det finns en hel del som jag inte kommer sakna ett endaste dugg. stockholmstrafik, köer, omledningar, kaosterminal. sundsvalls vattenkaos, snöinabkcningar eller framförallt, DÄCK(!!). även om det är med lite sorg i hhjärtat man säger hejdå till 178an. det är fint att sköta sig själv, ha sitt eget, mina homies å jag. kunde vara hemma i min lastbil.

ångets, panik och skit. har betett mig dåligt. har gråtit och skrikit och varit arg och ledsen och inget. jag får ju inte sparken. jag bara flyttas. och det blir bra. men jag hatar det. det är lugnt, jag vet. men jag hatar det. panik å ångest och skit sätter sig ändå. ttänkte skita i allt och pausa livet för en vecka eller så. men sen tog jag mig lite sans å samman och körde iallafall. jag kan och jag gör det. jag vill inte men det blir bra. det är okej. det blir okej. det är som det är. okej tack.