jag kan bli sådär pirrig, fnittrig och lycklig. bara för att det är jul, och jag älskar den känslan. att lägga sig kvällen innan och att vakna på morgonen, att veta nu är det jul. jag älskar det. och allt vad det innebär. jag har alltid varit oförstådd över alla som inte tycker om julen, inte är så förtjust i den eller inte tycker den är något speciellt. och ledsen för deras skull. att dom inte kan ha, inte får ha min känsla. om jag kunde, skulle jag ge den till alla. dela med mig. det är bland det absolut bästa jag vet. den känslan. det är förmodligen höjdpunkten på året. det är magiskt.

 

har aldrig förstått mig på folk som åker utomlands över jul. och jag älskar att åka utomlands. men över jul gör man det inte. julen är så himla fin och skulle för allt inte vilja missa den eller spendera den på annat vis. men i år är det allt jag vill. att åka utomlands. vill bara lämna allt och alla och slippa skiten. åka bort och vara. få det överstökat.

 

att samlas med alla. med min fina stora familj. alla sorter. alla som inte går hand i hand. alla som är små. alla som är jobbiga. alla som är stora. alla som är söta. alla som är underbara, på sitt sätt. alla som är mina. min stora fina familj och traditioner. jag har älskat det. oavsett tjafs eller sura miner. vi är ingen perfekt familj. men jag älskar den. jag älskar också att få paket. och få ge paket. och se andra öppna paket. men i år har jag inget intresse av det alls. vill inte ha något. vill inte ge något. försöker pussla med något jag inte är ett dugg intresserad av. för att få ihop något för någonsskull. men blir hela hela hela tiden bara mer less, över situationen.