och vi ska längre än vi får. för vi ska så långt bort som det går.

vaknade fredag och hade absolut ingen lust alls med livet. kännde mest för att ligga kvar i sängen och inte behöva kliva upp på en eller två dagar. jävligt drygt att det va midsommar just då. tog tag i livet iallafall. hoppade in i duschen, packade ihop bilen, tog en öl å stack iväg. 
hejhopp öregrund! inte alls som jag tänkt mig, men visst va det bra. suttit på husvagnstak. vräkt i mig en alldeles för stor påse chips. varit utan skor. varit trött å grinig. varit full och glad. skrikit. sjungit. träffat bra människor och irriterande människor. ANDAS. käkat pizza. en präst kom fram till mig när vi var ut på kvällen. och frågade om jag mådde bra? om jag behövde hjälp? hon var väldigt bekymrad. jag va ju ensam tjej med tre pojkar??? jag mådde bra. oroa dig inte prästis. jag fick en burkvatten. tack för mig. glömt halva natten. bäddade ner oss nångång efter sju, nöjd med kvällen.  
någon timme sömn sen hoppade vi upp igen. gick och satte oss vid klipporna. gud så fint å mysigt. en cidran, ett par öl. massa sol. fint sällskap. drog oss för en pizza sen tillbaka å sov en sväng på klipporna. började ladda om men bestämde oss för hemgång å fortsätta där. 
hem. käkade. duschade och förfest på jeffos balkong. åkte till gästrikehammarby å bärsade med sjöjungfruar å fulla människor i skogen. sen avslutade vi med donken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0