if tomorrow never comes. we had last night.
om ni bara visste vad som försiggått i lastbilen denna vecka. skrattat tills vi gråtit. panikat. skrikit. sjungit. pratat. sovit kasst. hatat jobbet. älskat livet. måndag och tisdag kändes det skönt att inte behöva jobba med skiten mer, nästan så att man räkna ner dagarna. slippa halkaomkring livrädd. men så är det ju sjukt tråkigt. för fy vad jag egentligen trivs. den lilla detaljen är ju bara vintern å pissvädret. jag ångrar att det känns skönt å slippa. jag vill ha kvar det här, jag vill ha det här, jag kan stå ut med vintern. även om jag kommer klaga, va arg, ledsen, livrädd, trött, och ångrar mig igen.
pissochskit vecka, men vi överlevde. hur mycket jag än hatat den här veckan och jobbet dessa dagar, så kan jag inte ungå att älska att spendera den tiden med gummi. och hur mysigt det faktiskt är att trötta omkring tillsammans. även om all tid till annat försvinner och man blir sjukt sliten. men somsagt, snart är det ju slut.
ja, okej. är alltså hemma nu efter en vecka där dygnets nästan alla timmar har spenderats i lastbilen. david är iväg och hämtar linnea och jag funderar på att ta en promenix i finvädret sålänge. leka en sväng och sova tidigt. får se vad vi kan hitta på att göra imorgon!
Kommentarer
Trackback
