första natten till örebro gick hur bra som helst med allt. alltså jag är så himla glad att jag har världens bästa verkstadspojke. så tacksam över allt han är så lätt att prata med, att vi kunde få så bra kontakt. att han är snällaste på jorden. att han hjälper mig med allt. även så himla glad över min bästa truckpojke. han tar bort så ibland sjukt tungar stenar från mina axlar genom bara små detaljer han gör, och han har inte en aning. förutom dom så är de ju anna såklart, dom gör livet enklare. bästa dom.

mina dagar pendlar hårt mellan att vara så JÄVLA glad. och så emo så jag inte ens orkar vara ledsen. jag mår så himla bra nu och är så jätteledsen över att det ska behöva ändras. jag trivs nå otroligt med tillvaron, och gud vad jag inte tänkte på det innan jag fick reda på att linjen skulle försvinna. 

 

förstår ni måendet? har det bästa. trivs så bra. mår bra. så jävla glad. men vet att det ska försvinna. är man glad eller ledsen då? man är ju båda. som fan i helvete också. och det är bra jävla drygt ibland. 

 

annars? sovit och legat i sängen hittils. ska duscha och äta något. kanske hälsa på emma i nya lägenheten. sen sticka iväg ner till örebro. haha, helvete vad jag tjatar om den där gamla linjen. om de där satans jobbet. och livet som är bra dåligt och tar slut. haha. men snart är det över. jag kommer bara gnälla ett tag till.