kan inte andas

sista veckan erbjöd lite av varje, av jävliga detaljer. men allt har ändå gått sjukt jävla bra. annars? lämnade ifrån mig dollbie till mamma. och gud så tomt det blir utan henne. även fast hon mest inte är mysig eller trevlig alls. så ingen som möter en vid dörren, ingen som hoppar upp i knät när man kissar, ingen som stångar en i huvet för att vakna och klappa henne två gånger innan hon tröttnar. bebis. tacodate med jojjan. packat. kört en dubbelrunda med annis. och en sista hjälp av verkstadspojken. 
söndagnatt skulle jag å anna köra ner en varsin lastbil till örebro. vi började lite fint med att sitta fast. hade det svinjävlahalt cirkus första timmen. skog och mörker är inte min starka sida, en lampa på andra sidan hytten, riktad mot mig, började plötsligt lysa till å från och jag fick panik. ringer anna och grinar och vi bestämmer oss för att stanna. vi kör alltså ner på ett ställe där vi aldrig varit förut och sen har jag svårt att berskriva hur jävla nära vi var att sätta fast oss där nere. bra början va? känns ganska mycket som HEJ, SAKNA EJ DETTA. men lämnade lastbilarna. åkte med våran fina marcus hem. och sen har jag sovit i ett dygn. nu vill jag mest bara kräkas.  
 
eller nej. det var lögn. mest vill jag bara.. sitta i min lastbil, påväg till örebro på fina vägar. och med högmusik lyssna igenom dom nya låtarna på spotifylistan.
det är terapi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0