när vi kom ner till örebro inatt, med redan ont om tid. var vi tydligen tvugna att byta skåp. varken tid, muskler eller nerver för det. i stress och panik hade jag hur tur som helst att min verkstadskompis faktiskt jobbade och kunde hjälpa. vad hade jag gjort utan han då? fixar allt! bästabästa. så glad och tacksam. att maria va med också. usch utan dom hade det blivit jobbigt. 

 

hittils hunnit sova och legat i sängen. jag gillar inte det här med att man ställde om klockan så det blir mörkt påengång? jag hinner ju inte ens ut på promme innan jag vaknat typ? ska strax kasta mig i duschen. sen försöka äta nånting. sen åker jag till ockelbo och promenixar med maria. då alla sandvikenprommekompisar, sviker. å matlivet suger när davven jobbar. jojjan brukar rycka in, men idag svarar hon ej??