kompisknölen äntligen borta. uaaah
söndagkväll smög sig sjuk ångest på. visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller hur jag skulle bete mig. nog för jag varit nervös men sån panik inför operationen va ej väntad. grinade mig igenom hela kvällen. samt hela morgonen. så fort jag pratade med någon, varje sjuksköterska/läkare jag pratade, när jag kom till operationssalen samt när jag vaknade upp efter. hahahh. jag är så sjuk. pinsamt.
stackars killen som väckte mig efter op sa att jag kunde somna om tio minuter om jag vela. jag fråga hur länge jag var tvungen att ligga där och fick till svar typ, "ett tag så vi ser att du vaknar till." haha, jag fick ur mig ett "vill inte vara här och började as grina. fick snabbt och nervöst till svar, "nä men du verkar ju rätt pigg så vi kör ut dig med en gång. hahahah. stackarn.
kom ut till nästa ställe där mamma mötte mig. som alltså legat å blivit omhändetagen för hon halvt svimmat av medans hon satt med mig innan när jag låg där å panikgrina, fick massa skit i armarna å skulle sövas. haha. vilken kallabalik familj. käkade en glass, bytte om och fick dra mig hemmåt.
hade otroligt stort bandage. överdrivet kan jag tycka. skulle få ta bort det idag och under skulle nån vattentät kompress/förband sitta. snurrade av bandaget, snurrade av några varv bomull, plockade av några kompresser och kom fram till att de va allt. hade inget bättre förband under och den sista kompressen sitter fast i såret. happ?
utöver deT? handen väckte mig 6 imorse, SEX?! haha. jag har lyckats med att svälja tabletter och det gör inte allt för ont. sjukt uppsväld hand, syns inte ens att jag har knogar, haha. är rätt så handikappad då att vara vänsterhänt inte riktigt är min grej. men jag överlever. nu hoppas jag verkligen verkligen inte att satknölen kommer tillbaka. fy om jag gjorde allt i onödan. tack å hej
Kommentarer
Trackback
