The very first time

Åkte hemifrån tolv idag. nervös som ett jävla as. men allt har tusan gått bra! ja, nästan. backningen kommer nog alltid att va på min minus sida i livet, lika så truckar. men annars så. att köra har gått bra, så de känns bra! men körtiden ät så sjukt tajt så jag fattar inte hur fan det ska kunna gå, men det ska tydligen va möjligt. kom hem strax efter ett, och nu har jag kastat mig i sängen. nya nervösa tag imorgon. Marcus är så jävla underbar som ställer upp å följer med så jag slipper åka själv. guld jävla värd pojk <3 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0