And it seems like the world is crashing at my feet.

har haft lite smyg ångest några dagar, men nu börjar den bli dryg. vill inte att den här dagen ska ta slut, för då är det nära. å andra sidan, så vet jag att det bara är jobbigt första gången/gångerna, så för att få det överstökat kan ju tiden skynda på. men nä, vet inte. just nu vill jag bara avgå. orkar inte. vill inte. varför ska det behöva va så satans jobbigt. har iallafall varit sjukt skönt att ha varit lite ledig. sovit massor. så jävla underbart. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0