"hur ska jag hantera detta? för mig har du ju redan varit död i flera år?"
men nu har du inte bara lämnat mig, utan alla.
du förstår inte hur länge du förstört mig. men fakiskt. så önskar jag, att jag hade haft ett sista "möte" med dig, innan du var tvungen att gå bort. vi hade inte behövt träffas, inte behövt prata, bara ses. jag skulle vilja gå förbi dig, på avstånd se dig, betrakta dig. vaara skit arg på dig, och sen bli ledsen över dig. bara någonting, innan du lämnade mig ännu mer än du redan gjort.
kan man säga pappa till någon som aldrig på något vis varit en fadersgestalt?
roger almqvist, rest in peace
↑↑↑ det är ungefär vad ni,du,den som kikar på min blogg.. behöver läsa från inlägget under. det är långt, kladdigt och obetydeligt. det är till för mig, för att komma ihåg, för att skriva av mig, för att komma vidare. jag har mängder fina människor runt mig. men nej, jag vill inte prata. tar jag upp det, blir jag ledsen. och jag vill inte vara ledsen. nu ska jag försöka sova, även fast det verkar vara nästan omöjligt oavsett hur trött man är när inte david ligger bredvid.
Kommentarer
Trackback
