det är en jävla känsla att ha dig runt sig, att du kan göra precis vad du vill, att veta att precis vad som hellst kan hända. du är obehaglig. varför tänker man bara på grejer när man är arg eller just då när det händer? man tycker vell oftast samma sak sen också? jag har alltid varit rädd.. det är jag inte längre, nu för tiden skrämmer du mig bara. aldrig någonsin ska jag lägga mig för dig. du kan få mig att sjunka, då kan sparka på mig hur mycke du vill, du kan få mig att tappa allt jag tagit upp. men tro mig.. jag kommer resa mig,