vet inte varför jag är i skolan. när jag är så här tar jag ändå inte in nånting, förstår ingenting, åh allt är bara jobbigt. jag skulle lika gärna kunna vara hemma, utomlands, död ellr va fan som hellst. SUG!! blir så jävla trött på mig själv, VAD FAN SKA JAG GÖRAa? ge mig tillbaka viljan om livet förfan!

sovit sen jag kom hem typ, eller aaaa. va upp två gånger. förstår inte hur mamma tänker när hon väckte mig vid elva för åh säga nå.. kommer inte ens i håg vad, va nog inte tillräckligt vid liv. men då självklart, va ja tvungen att kolla fb, fastna lite för msn, ta lite dricka(tur de fanns, annars vore jag död nu) kissa, & så började ju ph så blev de kollade. senn en timme senaer, KLART PIGGGARE. la jag mig i gen, faktiskt i tron på att somna. men de går ju såååklart inte. HEJ KUL LIV

hanna frågade om jag blivit tröttis igen. jag svarade ja, för det är jag ju,sover mke igen. & börja tänka till. förut sov jag fan ALLTID. om jag va me t.ex hanna, när hon satt vid datan,när hon käka, när hon prata telefon, när hon va på toa, när hon red, när hon mocka, när hon prata me mamma/pappa. JAG SOV ALL THE TIME! sittande, liggande, stående. det är seriöst. ÖVERALLT sov jag också. iskolan, efter skolan, hos nån kompis, framme, hemma. hela tiden överallt sov jag.. sjukt egentligen. men sova va hela mitt jävla liv ungefär

det är ingenting speciellt,

det är bara precis allt.