tjejen du är helt otrolig.
du är enormt stark och du klarar mer en vad många gör. du går igenom så mycke från alla olika håll och endå står du på båda benen. stolt för att ja har dig vid min sida. oavsett hur långt vi e ifrån varandra, om vi inte pratat på dagar om vi inte träffats på veckor.. så vet jag att jag alltid har dig.

jag saknar den där tiden.. då vi nästan alltid träffades minst en gång om dagen. när jag kunde GÅ till dig på morgon innan bussen kom, eller när vi alltid gick och mötte varrandra på mitten och pratade en stund? eller när båda skulle hem med bussen och vi kom fram till att ingen skulle göra nånting.. vi kunde dra hem till någon, vara ute och bara vara, knäppa kort, hoppa på höbalar, springa i skog/åkrar, snacka, träffa folk. vi gjorde allt och inget. men mest av allt saknar jag.... att bara ta en promenad och träffa dig en sväng om kvällarna. vi kunde prata om så mycke, och på nå konstigt vis kunde vi alltid förstå varandra så bra.

även om de va år och dagar sen de va så där, så hoppas jag att du vet att jag fortförande finns för dig fullt ut och jag kommer alltid att vara här för dig när som hellst du behöver mig.
jag älskar dig min lilla tjej<3