niklas englund..rest in peace<3

i måndags när vi fick reda på att du var borta var vi ut och kollade efter dig, vi gick runt gäveränge och östby, och där vi har gått förbi... där har du legat, ensam.. i behov av hjälp. när vi fick reda på att du inte längre fanns i livet visste man inte vad man skulle säga eller göra. de va bara så overkligt allt i hop, de går bara inte att förstå. hur kan en sån kille som dig.. en sån fin, ung och jävla bra kille som dig bara få försvinna så där? hur fan kunde det här hända. du är en stor saknad av ALLA. du är för ung niklas, du har så mycke kvar att ge..så mycke att leva för. de är helt sjukt hur de kunde bli så här, det är bara så jävla overkligt. man känner sig tom och alldeles konstig i kroppen, jag ryser på ett vis jag inte gjort förut.

va till platsen du hittats och kollade i dag, att de inte finns någon som lagt märke till dig? och där har du legat sen i lördags natt..älskade vän, hur har du mått? hur kan du ha legat där så länge.. det är jätte fint för dig framme på torget. önskar jag hade varit fram på minnes stund saken nu i kväll, men blev inte så. man får en klump i magen och tårarna bränner, när man ser att du fortförande är inne på msn, tänk om du bara kunde skriva att allt var bra.


att aldrig få se dig i gen, att aldrig få höra dig i gen. " de såg ut som han sov, håret var mjuk men hanns kind kall, man vela bara värma honom " skrev hanns mamma. jag får så jävla ont i magen och känner tårarna ner för kinderna. hur kan det här vara sant? det är sjukt...så jävla sjukt! och aldrig kommer vi få veta vad som hände heller, gick du där frivilligt?, men varför skulle du försöka gå den där vägen hem, varför.. men att folk sett dig vingla om kring, att folk hört dig ropa. men inte en jävel brytt sig eller verkligen lagt märke till dig, de är så sjukt..

allt är så fel, allt. jag kände dig inte bra, och vågar inte ens tänka tanken på din verkliga vänner och familj..fyfan. det jag kommer i håg.. va när vi åkte hem en gång, och polisen kom upp bakom oss, haha vilken panik. vi va så jävla oroliga och hur närvös du va när polisen kom och bad dig blåsa och visa körkort osv.. men sen efteråt så såg man vilken lättnad.. och de där flinet du alltid har kom fram. tänk om man hade haft den lättnaden nu, genom att veta att du fanns.. bara varit borta några dagar. fan niklas, hur kan det vara över?
 
va till kyrkan i dag och tände ljus för dig, men jag kan fortförande inte förstå. jag kommer i håg dig som killen med det dära lilla smilet som så busigt ALLTID satt på läpparna, så fin..så fin. rest in peace, du e vackrast av dom alla♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0