att saker och ting orkar hända?, va e de här, varför snälla varför? snart har 15 år gått, och här står jag en i dag. utan dig, men även utan sorgen och smärtan jag bar över dig. de kommer stunder, små gropar man kan fundera över det, men de e inte ofta och inte mke. för mig va du borta nu, det var borta nu. jag fällde inte fler tårar för dig, efter 15 år hade jag lyckas släppa det, på riktigt tror ja. men då ska de komma upp sånt här, såklart? jag vet fan verkligen inte va jag ska göra. HAT är vad som finns inuti mig till dig, vad har jag att ge dig? jag har varken styrkan eller viljan att bygga upp något med dig. du fick fan dina chanser, men dom blåste du bort, jag var ingenting för dig. men nu är jag här, och hur ska jag göra för att inte göra bort mig? jag vill inte, jag vill verkligen inte, jag har ingenting att säga dig förutom hur mke jag verkligen hatar dig ditt jävla svin. men samtidigt, kommer jag inte ångra mig nå enormt? försvinner du sen, då fick det aldrig någon chans. jag har aldrig fått en förklaring, men behöver jag de? behöver jag den nu, efter alla dom här åren, behöver jag den? skulle inte klara av lögner, men troligen inte sanningen heller. det är så jävla svårt. jag har inte en aning va som ska hända nu. FAN, jag orkar ju inte. men nu äre så, och vad gör jag? inte en aning.
jag trodde inte jag skulle behöva fälla fler tårar över dig och de här  i gen.

jag tror, att för mig e du faktist borta. visst, jag kommer ner i stunder då jag blir jävligt depp och bara tänker på dig dig dig. men e de egetnligen dig jag saknar? de ja tänker på e allting vi gjorde, va kul vi faktist hade. jag saknar nog dig och det, men jag vill inte ha tillbaka det. du betydde nog mer för mig, en va jag gjorde för dig. jag vill ha närheten.
nu försöker jag verkligen släppa allt över dig, på riktigt.