We’re all broken pieces floating by
hade självklart varit hur skönt som helst att stanna. och vill ju aldrig åka hem. men när veckan började gå mot sitt slut, kändes det ändå okej att åka hem. för första gången typ. men vem försökte jag lura? mig själv antagligen.
lyckades ju för en dag eller två. hemgången var ångest, som vanligt. och idag mår jag nog inge vidare bra. blandad ångest. att lämna ett fint grekland. att komma hem. att börja jobba. att börja jobba på nytt, påriktigt, på gamla. att vara jag. vad jag är. vart jag varit. vart jag ska. ja, jag. jag och ångest. som vanligt ungefär.
david och david fixade så det var tacos färdigt tills vi kom hem. gud så jävla gott. kom också hem till ett tillfixat sovrum, äntligen. där som vi bara i princip kastatde upp lite färg på väggarna snabbt å förjväligt för att ha ett rum "klart" å skicka in mer eller mindre alla möbler när vi flyttade in, eftersom vi rev kök/vardagsrum. men nuså!
frukost från bageriet hade han fixat när jag vaknade imorse också. han kan han. jag har bara tvättat, tvättat och tvättat hela dagen. och därimellan kikat serier. varit fint väder så tänkte tanken att gå ut så många gånger men tog mig liksom aldrig någonstans. nu är det dags att sova. imorgon ska jag rulla en sista sväng till östersund. på fredag kör jag å anna mot stockholm igen. lördag ska jag få hänga med linnea. söndag mot sundsvall och sen rullar första och fortsättningsvis hela jobbveckor igång igen. blir nog bra. det måste det blir.
Kommentarer
Trackback